Svart krabba

Igår var det Guldbaggegala för filmåret 2022. Filmen Svart krabba som jag varit med och jobbat med vann faktiskt några priser. Ett av dem var för bästa foto, kanske lite tack vare mig?

Hur som helst, för drygt två år sedan sattes produktionen av filmen igång. Efter att jag fått nys om att man sökte så kallade body doubles (då skådisarna inte kunde åka skridskor) hörde jag av mig. Jag rycktes in tidigt till en testfilmning inne i Gubbängens bandyhall där jag och några andra skrinnare iförda full stridsmundering blev filmade av ett team som körde runt runt på en fyrhjuling med rejäla dubbdäck.

Sedan hände inte så mycket på ett tag. Tills en dag då jag blev tillfrågad att inte bara vara double utan även försöka hitta is åt produktionens så kallade Second unit, dvs den delen av filmteamet som filmar alla miljöbilder där de riktiga skådisarna inte är med. Säsongen var inte helt optimal om man ser till isläge men dagen innan första inspelningsdag var jag passande nog på Hjälmaren och skrinnade på finfina isar, så jag föreslog att vi skulle styra kosan dit.

Förutom oss doubles bestod teamet av en sjuksyrra (det var ju pandemi), en svävarförare, producent, fotograf och b-foto. När vi anlände Hjälmaren i gryningen fick jag reda på att jag egentligen inte längre passade in som body double eftersom skådespelaren som jag skulle dubblera för tydligen bytts ut till en kortare typ så mina 185 cm var för långa, ”därför bör du åka lite hukat idag”.

Inför inspelningen hade jag visat upp lite foton, bland annat av ett stort träd på en liten kobbe som fotograf Tim älskade:

Teamet var också eld och lågor över den gamla nedlagda linbanan som korsar östra Hjälmaren eftersom den ser ju postapokalyptisk ut redan idag. I filmen hade de förvandlats i postproduktionen till trasiga vindkraftverk!

Sedan dröjde det knappt en månad innan det var dags för inspelning igen. Frustrerande eftersom de bra isarna kom och gick under tiden. Dock var det som tur var inte fina isar som önskades utan snarare rätt så jobbiga isar, det skulle ju se ut som skärgården en vinter då hell freezes over, båda bokstavligt och bildligt.

Efter diverse spanande kom jag fram till att de största ytorna som gick att finna denna omgång var på Mälaren, närmare bestämt fjärden Görväln strax väster om Hässelby. Här fanns både skitis med snö och skravel samt nya precis bäriga kärnisar!

Den här gången blev jag inte helt oväntat sparkad som double och hade istället fullt ansvar på att hitta platser att filma på samt ha koll på is-säkerheten. Därför hade jag också möjligheter att ta lite bilder bakom själva filmteamet.

Knappt två veckor senare var det dags igen. Isen var på rejäl reträtt men vi hade nyligen haft en ordentlig köldknäpp som nästan helt täppt igen de största fjärdarna på Mälaren. Målet var ju som sagt att få till så stora ytor som möjligt varför jag föreslog att vi skulle styra kosan mot Södra Björkfjärden och starta strax nordväst om Södertälje vid Underås.

Det var ett par plusgrader i luften när vi anlände isen. Dimman låg tät ute på fjärden, det här skulle bli en magisk dag, vilket det också blev! Drönaren fick jobba hårt, så även svävarföraren, idag skulle det fångas episka bilder.

Efter denna dag trodde jag det skulle bli fler inspelningsdagar men det blev inga fler. Istället drog hela produktionen upp till Kiruna och spelade in resten av isscenerna på betongtjocka isar som man sopat rena. Några av de doubles som varit med här i Mälardalen var med i norr. Ny double för Edh blev min kära vän Elina som gjorde ett ypperligt skrinnarjobb där uppe!

När filmen väl hade premiär på Netflix och inte på någon bio agerade istället jag bio och vi såg filmen på projektor hemma hos mig. Kan väl inte säga att filmen blev så himla bra, tyvärr. Men scenerna jag scoutat fram var utifrån mitt perspektiv den stora behållningen i filmen. Jag tror faktiskt den hade mått bra av mer episka bilder och fler malande, suggestiva åkscener.

När eftertexterna rullade blev jag rejält besviken då man helt och hållet glömt bort att kreditera mitt scoutande samt alla body doubles här i Mälardalen. Jag skickade iväg ett meddelande till producenten men fick inget svar. Lyckligtvis är eftertexterna numera uppdaterade och förhoppningsvis är alla doubles krediterade!

Slutligen, angående Guldbaggen för bästa foto, det borde gått till Second units fotograf Tim Lorentzén som filmade alla de episka landskapsscenerna. Utan honom (och mitt scoutande såklart) hade det blivit rätt så mediokert, tror jag.

Allt som allt var det ganska roligt att scouta is och vara med i produktionen. Tim och Jakob var väldigt roligt att jobba tillsammans med, så även alla doubles!