Mitt liv som skärgårdsbo

Hej bloggen, nu ska jag berätta om mitt liv som skärgårdsbo.

På vägen ut till Ornö ringer farsan och säger att båtnyckeln är borta. Jag har ingen aning om var jag kan ha lagt den helgen innan. Gubben är rasande, för han ska ju till en polare vid Björkösund och behöver båten!

När jag kommer fram till huset har farsan dragit. Han hade gett upp letandet och bestämt sig för att ro med grannens båt hela vägen (långt!).

Jag får skuldkänslor och börjar ferbrilt leta efter nyckeln. Efter en ganska kort stund får jag en snilleblixt och ger mig fan på att nycklarna ligger i boden bland flytvästar eller ngt. Tillslut öppnar jag en låda och hittar knippan intrasslad med fiskelinor och krokar som vi använde förra helgen.

Jag hoppar på cykeln med punka (min racer står olåst vid färjan fortfarande) och skumpar ner, eller rättare sagt, dunkar ner, till bryggan där jag ser att farsan kommit 3-400 meter bort med roddbåten.

Jag hämtar bensindunken i boden och lubbar ut på bryggan och hoppar ner i båten. Kickar igång motorn (jag har rätta knycket!) och ”bränner” bort till farsan. Bränner står inom citationstecken eftersom motorn är inte direkt snabb.

Till slut hinner jag ikapp den envise farsgubben och tvingar honom över till min båt samtidigt som jag hoppar över i hans.

Han pruttar iväg söder ut i skymningen samtidigt som jag börjar ro hemåt. Det var roligt att ro i skymningen. Vackert, väldigt vackert.